Häromdagen släppte det engelska indiepop-bandet sitt femte album. Jag hade sett framemot det men känner mig besviken. Bandet känns mest igen i Forgiveness och Salvation men det räcker så klart inte. Ocean of night för tankarna till Coldplay, Life is a fear skulle kunna sjungits av Ola Salo och det andas Depeche Mode titt som tätt. Men det känns mest som en samling sömnpiller och enformiga låtar - man kanske ska somna och drömma, därav titeln?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar