I fredags släppte Manchester-duon sitt tredje album. Det hela inleds med en kort introlåt som följs av en blandning electro, disco, pop, syntar och ballader. Jag gillar första singeln Some kind of heaven och att Theo fått inspiration till Nothing will be bigger than us efter inhoppet i hiten
Under control är givet. Det känns som att bandet inte riktigt vet var de ska stå musikaliskt sett men jag bara älskar Theos röst. De låter mest bekant i Rolling stone men de extra deluxe-spåren är inte mycket att ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar